Mediedrev – på gott och ont

Kolumn i VK 17 oktober 2011

Som journalist tycker jag självklart att politiker ska granskas. Har man makt att bestämma över andras levnadsvillkor får man stå ut med att själv nagelfaras, även när det gäller det privata.

Den som fått förtroendet att styra en kommun, ett parti eller ett land kan inte själv, med bibehållen trovärdighet, agera i strid med de regler han eller hon sätter upp för oss andra.

Därför tycker jag att det är bra att S-ledaren Håkan Juholts hyresersättning dras fram i ljuset. Precis som du och jag måste tåla att bli kontrollerade av Försäkringskassan, Skatteverket och andra myndigheter ska också makthavarna granskas.

Men medan vi slipper skämmas offentligt i teve och tidningar, tvingas en sådan som Juholt löpa gatlopp i fotoblixtarnas sken utan chans att komma undan. Vi har alla sett horderna av reportrar och fotografer trängas runt S-ledaren i jakt på något nytt att mata nyhetsmaskineriet med.
Ingen av oss hade velat byta med honom i det läget.

Förra veckans mediedrev mot Håkan Juholt var onekligen ett av de mer hysteriska jag upplevt under mina snart 30 år som journalist. Vi var många som tidigt räknade ut honom och väntade oss ett avgångsbesked.

Ganska säkert var Juholts fall också, om inte målet så i alla fall den kalkylerade utgången på de redaktioner som ägnade mest resurser åt affären. P1-programmet Medierna avslöjade i lördags hur Aftonbladets chefredaktör Jan Helin med en av sina reportrar diskuterade upplägget när Juholt ”förhoppningsvis” avgått senare samma dag.
Så har säkert snacket gått också på andra håll.

Men S-ledaren har som bekant vägrat att avgå. Hittills.
Frågan är hur stukad han och Socialdemokratin är. Frågan är också hur illa tilltygad synen på politiker och vårt demokratiska system är.

Men frågan om mediernas roll är minst lika intressant.
När alla medier av rädsla för att missa något springer åt samma håll, och när webbens ständiga deadline ökar pressen på nya avslöjanden, finns en uppenbar risk att såväl relevans som källkritik offras.

I fallet med Juholt kommer sannolikt framtida genomgångar av medieforskare att visa på hur obekräftade rykten och anonyma källor spelat stor roll i den hetsiga nyhetsjakt som präglat drevet. Det kommer inte att vara smickrande läsning för alla redaktioner.

Likafullt tycker jag att den hårt granskande journalistiken är bra. Inte minst för att dess motsats är så mycket farligare för demokratin. Den dag medierna slutar granska makten försvinner också medborgarnas möjlighet till insyn i det politiska systemet.

Samtidigt är det viktigt att redaktörer och journalister vågar stå emot när drevet sätter igång. Att ställa sig på sidan, eller vända på perspektivet, kan i en sådan situation mycket väl bli det egentliga scoopet.

Eller i vart fall nyansera debatten.

Kommentarer är inaktiverade