Hälsan tiger still också i bärskogen

Kolumn i VK 26 september 2011

Nu är nätterna längre än dagarna och den första frosten har sötat lingon och tranbär en aning. Och visst, det går fortfarande att fynda i skogar och på myrar för den som har tid, lust och ork.

Men september månads slut innebär också den efterlängtade säsongsavslutningen för de verkliga slitvargarna i våra skogar, de utländska bärplockarna. I år något färre än förra året, men ändå flera tusen bara här i Västerbotten.

Det kanske du inte trodde, eftersom det varit så tyst om bärplockarna detta år. Du kanske trodde att förra årets många skandaler med fattiga risbönder från Thailand, Vietnam och Kina, hitlurade med metoder jämförbara med människohandel, skrämt bort såväl plockare som bärföretagare.

Och jag kan förstå den slutsatsen. För tittar man i arkiven kan man se att årets bärsäsong knappt alls blivit omskriven. Eller i alla fall betydligt mindre än 2010. De båda Umeåtidningarna VK och VF skrev enligt en sökning förra året 73 respektive 62 artiklar om bärplockare. I år är antalet bara hälften, 40 respektive 33.

Dessutom, till skillnad mot 2010 har årets bärplockarbevakning sällan slagits upp som stora, viktiga nyheter. I enstaka reportage har man kunnat läsa om upprörda älgjägare som tyckt att de skräpat ner, eller om några besvikna plockare som maskerade strejkat i protest mot dubbla anställningsavtal. Påståenden som snabbt kunnat avfärdas eller rättas till.
I övrigt har det nästan varit helt tyst i medierna.

Så fungerar medielogiken. Hälsan tiger still, också i medierna. Det som fungerar smidigt och smärtfritt är sällan intressant att berätta om.

Jag kritiserar inte denna logik, jag är själv journalist sedan många år, och ser konflikter, motsättningar och problem som viktiga ingredienser i nyhetsförmedlingen. Men tystnaden kring det som fungerar bra kan göra bilden väldigt skev.

Bilden av bärplockarimporten till exempel.
Fråga din fikakompis, din granne eller dig själv vad du har tycker om bärbranschen och de villkor som råder i skogen. Sannolikt skakar många av oss på huvudet och önskar kanske till och med ett stopp för verksamheten.
En åsikt som är begriplig utifrån den mediala bilden av bärbranschen.

Men det finns en annan bild, en annan verklighet.
Sanningen i år tycks vara att nästan alla plockare som den här sommaren tagit sig hela vägen från de vilande risfälten i Thailand, nu åker hem med en eller kanske flera årslöner på kontot. En intervjuad thailändsk tolk berättade häromdagen i teve att snittinkomsten av de två månadernas plockning var 70 000 kronor.
För den fattige risbonden innebär en sådan summa helt nya möjligheter. Det kan bli början på ett nytt och bättre liv.

Den bilden måste också kunna berättas.

Kommentarer är inaktiverade