Sveriges röst i världen har tystnat

Kolumn i VK 10 oktober 2011

Om en dryg vecka inleds rättegången mot de i Etiopien fängslade svenska journalisterna Martin Schibbye och Johan Persson. De anklagas för bland annat terrorbrott efter att ha gripits den 1 juli när de tillsammans med gerillan ONLF passerade gränsen från Somalia till det omstridda området Ogaden.

Enligt dem själva och andra med insyn i de båda journalisternas verksamhet var resans syfte i stället att på plats granska det svenska oljebolaget Lundin Petroleums aktiviteter i det oroliga området.
ONLF-gerillan slåss för att befria Ogaden från det man ser som den etiopiska ockupationsmakten. Etiopien svarar enligt människorättsorganisationer med att utsätta lokalbefolkningen för ständiga övergrepp.

Mitt i allt detta verkar alltså ett svenskt oljebolag, enligt många med stöd från just den etiopiska regimen, och det var den granskningen Schibbye och Persson bestämt sig för att göra.
För att överhuvudtaget kunna ta sig in i området var en ”inbäddning” i ONLF-styrkor det enda alternativet, samtidigt som det också var en riskfylld väg.

När svenskarna greps och fängslades förväntade sig många kraftiga protester och diplomatiska åtgärder från Sveriges regering. En självklarhet varje gång ett demokratiskt lands medborgare utsätts för kränkningar.
Och en gång i tiden en självklarhet för just svenska ledare oavsett var och mot vem övergreppen begicks.

Men från regeringen har det varit tyst. Utrikesminister Carl Bildts första kommentar handlade mest om att Ogaden var ett ”farligt område” och att man ”avrått” från resor dit.
I senare intervjuer har Bildt sagt att man jobbar med ”tyst diplomati”, en metod som alltid omgärdas av ”hög sekretess”.

Precis samma ineffektiva metod har regeringen använt i det nu tio år gamla fallet med den fängslade svenskeritreanske journalisten Dawit Isaak. En sorglig historia som borde ha varit avslutad sedan länge.

Många är vi som nu befarar att Schibbye/Persson riskerar gå samma öde till mötes. Tunga organisationer som värnar yttrandefriheten anser att regeringen är alltför passiv, och om en dryg vecka kan de två svenskarna få domar på tio, tjugo år – för brott de aldrig begått.

Det får inte ske. Sverige måste stå upp för den oberoende nyhetsförmedlingen och tryckfriheten, också i länder som Etiopien och Eritrea. Därför måste regeringen ge fallet högsta prioritet och på internationell nivå driva på en frigivning av Schibbye och Persson.

Om svenska journalister inte kan göra reportage i ett annat land utan att anklagas för terrorism, utan att Sveriges ledning reagerar mycket skarpt, då är den svenska yttrandefriheten i kris.

Det är dags att höja Sveriges röst för de mänskliga fri- och rättigheterna igen.

Kommentarer är inaktiverade