Rätten att överklaga är omistlig

Kolumn i VK 24 oktober

Kommunalråd Lennart Holmlund i Umeå är irriterad över att föreningen Byggnadskultur i Umeå överklagat detaljplanen för kvarteret Heimdal där bland annat det nya kulturhuset ska byggas.

I Västerbottens Folkblad säger han ilsket att ”de vill sabotera projektet” och att föreningen består av ”folk som vill vara ute och jävlas”.

Jag kan förstå Holmlunds frustration. Kulturhuvudstadsåret 2014 närmar sig med en rasande fart och ska inte Europas digniteter, medier och kulturintresserade turister anlända till en enda stor byggarbetsplats måste allt gå som på räls. Minsta lilla försening kan bli ödesdiger och då får Holmlund & Co stå där och skämmas.

Men den risken får han tåla. Att tidplanen redan innan är synnerligen tajt för flera av byggprojekten i Umeås centrala delar får politikerna ta på sitt eget ansvar. Det får inte blockera eller försvåra den demokratiska processen, dit alltså möjligheten att överklaga definitivt hör.

Medborgarnas rätt att yttra sig i vilka frågor som helst, men också driva dem och faktiskt försöka påverka, är själva fundamentet i ett demokratiskt samhälle. Hur störande och irriterande protesterna än är för makthavare som Lennart Holmlund.

Jag tror för övrigt inte alls att han är ensam om sina åsikter bland Umeås politiker, han är bara den ende som öppet vågar säga det. Jag är ganska säker på att flera andra förtroendevalda i mindre offentliga sammanhang svurit långa ramsor över motvilliga medborgare som protesterat mot förändringar och överklagat beslut.

Minns bara Botniabanan, Thornbergska och som sagt kvarteret Heimdal…

Utanför Umeå finns liknande situationer. Inte minst när det gäller de just nu heta vindkraftsprojekten som ofta stöter på motstånd och drabbas av segdragna överklagandeprocesser. Nu lobbar vindkraftsbranschen hårt för att närboende inte ska ha denna rätt, därför att ”allmänintresset” väger tyngre.

Och så kan det självklart vara. Ingen av oss kan vara säker på att få behålla det vi en gång haft eller att kvarteret eller omgivningen för alltid ska vara som förr. En enskild person eller grupps intressen är ofta lättviktiga i förhållande till det mervärde en förändring kan innebära för flertalet.

Likafullt måste dessa enskilda protester ges utrymme i processen, utan att oförskämdheter som att man ”vill sabotera projektet” eller ”vill vara ute och jävlas” ska kastas i ansiktet på en. Det är ju faktiskt också ett allmänintresse att låta olika åsikter komma till tals, att folk inte kan köras över hur som helst.

Dessutom.
Holmlund har för övrigt själv som kommunalråd utnyttjat möjligheten att överklaga. Nu senast efter ett länsstyrelsebeslut om bullermätning i bussar.

Den rätten unnar jag honom. Precis som föreningen Byggnadskultur ska kunna överklaga en detaljplan man anser är tveksam.

Kommentarer är inaktiverade