En varmare värld blir inte skön

Kolumn i VK 28 november 2011

Kan den sorgligt milda förvintern ha med klimatförändringarna att göra?

Ja, även om jag inte själv tror på en så snabb växthuseffekt är det förmodligen precis så här det kommer att bli i framtiden. Snöfattigt, blåsigt och blött.
Trist, om du frågar mig.

Den skenande uppvärmningen av vår jord är verkligen allas vår ödesfråga. Ändå märks den knappt vare sig i politiska tal eller mediernas bevakning. När jag för några veckor sedan började planera för denna krönika hittade jag nästan inga artiklar om den livsviktiga klimatkonferens som just i dag inleds i sydafrikanska Durban.

Där ska världens ledande politiker än en gång försöka enas om åtgärder och åtaganden som kan stoppa eller i alla fall bromsa den hotande temperaturhöjningen. Tyvärr är förhoppningarna små.
De stora utsläppsnationerna, som USA och Kina, bevakar varandra stenhårt och ingen vill gå före.
Resultatet blir en förödande handlingsförlamning som framför allt kommer att drabba våra barn och barnbarn.

Redan nu märks uppvärmningens effekter:
Istäcket över Arktis har inte på över tusen år varit så litet som nu, ovädersäsongen i tropiska trakter blir allt längre med svåra översvämningar som följd, nu senast i Thailand, torkan i Nordafrika driver på ökenutbredningen med effekten extrem vattenbrist.
Allt självklart med mycket stora konsekvenser för alla som lever i dessa områden.

Och även om vi redan i morgon skulle kunna stoppa koldioxidutsläppen räknar experterna med att temperaturen kring ekvatorn fortsätter att stiga 1,5-2 grader de närmaste 80-90 åren. Och kanske dubbelt så mycket häruppe i norr, med stor risk att isarna på Arktis och Grönland fortsätter smälta i snabb takt.

Man kan undra varför inte ens så tydliga och ödemättade fakta kan få världens ledare att skriva under långtgående klimatavtal. Varför ska alltid någon annan börja ro, när vi alla sitter i samma båt och hör dånet från fallet därframme? Hur kan det uteblivna ansvarstagande för allas vår framtid få fortsätta?

Och – som sagt – det brådskar. Enligt en färsk klimatstudie måste utsläppen minska kraftigt, med två, tre procent varje år tills de år 2050 uppgår till högst 20 miljarder ton koldioxid. I dag släpper världens kraftproducenter, fordon, företag och hushåll ut mer än dubbelt så mycket. Förra året, 2010, slogs ett dystert rekord med 48 miljarder ton.

Så låt Durban bli en vändpunkt.
Och låt var och en av oss ta eget ansvar för att minska utsläppen. Även du som kanske tycker att den milda hösten varit ovanligt skön och inte alls längtar efter kyla och snö.

En flera grader varmare värld kommer inte att vara skön. Som VKs egen klimatexpert Tom Juslin skriver: Det kommer att bli hemskt …

Kommentarer är inaktiverade