Är det inte dags för ett bankuppror?

Kolumn i VK 27 februari 2012

 

Jublade du häromveckan när Riksbanken än en gång sänkte den så kallade reporäntan? Trodde du att dina bolån nu skulle bli billigare? Nej, det var väl det jag anade, många har helt enkelt slutat hoppas.

För även om tanken är att Riksbanken genom en höjning eller sänkning av repo- eller styrräntan ska kunna påverka bankens ränta mot oss kunder, fungerar det sällan så.

Trots att det blivit billigare för bankerna att låna ligger i stället bolåneräntorna ofta kvar på samma höga nivå som tidigare. Skillnaden, det så kallade räntegapet, har blivit allt större.
Liksom bankernas vinster.

Att det är en lönsam affär att driva bank kan man se av de fyra storbankernas resultat från 2011. Tillsammans gjorde Nordea, Swedbank, SEB och Handelsbanken en rörelsevinst på runt 80 miljarder kronor förra året. Under ”krisåren” 2008-2011 tjänade dessa fyra banker hiskeliga 205 miljarder kronor.

Och det är just utlåningsräntorna de tjänar sina pengar på. Skillnaden mellan vad banken tar in i ränta på utlånade pengar och vad man betalar dig för ditt eget sparande är en växande intäktskälla för bankerna.

Inte heller den senaste sänkningen av reporäntan ser alltså ut att leda till sänkta lånekostnader. Däremot ska aktieägarna och direktörerna belönas med rekordutdelningar och stora bonusar.

Något som bankdirektörerna själva tycker är både nödvändigt och bra. När Swedbanks vd Michael Wolf i SVT:s Agenda skulle försöka förklara varför aktieägarna men inte låntagarna skulle få del av Riksbankens beslut, trasslade han in sig på det mest häpnadsväckande sätt.

Sveriges Radios Umeåbördige kulturreporter Mårten Arndtzén sammanfattade Wolfs (bort)förklaring så här:
”Stora vinster och feta utbetalningar till aktieägarna gör i själva verket bolånen billigare för bankens kunder.”

Fan tro’t.

Nej, här krävs att någon sätter ner foten. Tyvärr verkar inte finansminister Anders Borgs upprepade kritik mot storbankerna för ”provocerande höga vinster” bita. Och regeringskollegan Peter Normans förslag på moms eller skatt på bankernas finansiella tjänster känns inte heller klockrent.

En sådan pålaga riskerar i slutändan ändå landa på bankkunden i form av fortsatt hög låneränta. Och då är ju själva poängen borta.

Det man i stället kan hoppas på är ett rejält tryck från oss bankkunder. Ett uttalat missnöje från oss som ser hur våra egna pengar inte växer ett öre, medan våra lån fortsätter att kosta skjortan. Ett uttalat missnöje över bankernas skyhöga marginaler helt utan känsla för kundernas bästa.

Och om vi orkar: hot om att byta bank.

Kort sagt: Är det inte dags för ett litet bankuppror nu?

Ett svar till “Är det inte dags för ett bankuppror?