Glöm inte Schibbye och Persson – yttrandefriheten är inte given

Kolumn i VK 7 maj 2012

Firade du världsdagen för pressfrihet i torsdags?

Sannolikt inte. Förmodligen kände du inte ens till att den 3 maj är Pressfrihetens dag, en dag som på många håll betraktas som en verkligt viktig högtidsdag.

För 15 år sedan råkade jag befinna mig i Angola just så här i början av maj. Jag var bland annat där för att prata om svensk pressetik inför de av såväl Unitarebeller som av MPLA-regimen hårt pressade angolanska journalisterna.
Jag ska medge att mitt föredrag om hänsyn till olycksoffer, kriminellas identitet eller politikers privatliv kändes futtigt i ett land där obekväma journalister hotas, ”försvinner” eller helt enkelt mördas.

Därför kändes det bra när jag också inbjöds att fira Pressfrihetens dag tillsammans med mina angolanska kollegor. Vid den tiden visste jag själv knappt att dagen fanns, än mindre hade jag firat den.
För mig hade det dittills varit en självklarhet med yttrande- och tryckfrihet, att alla har rätt att uttala sina åsikter och berätta om missförhållanden.

I dag vet jag att pressfriheten långt ifrån är given. I många länder – också i vår närhet – jagas, fängslas och dödas journalister för att de varit något på spåren. Vår granne Ryssland är tyvärr ett av de farligaste länderna för journalister att arbeta i, sedan muren föll för drygt 20 år sedan har det dödats fler journalister i Ryssland än någon annanstans, enligt organisationen Reportrar utan gränser.

Flera afrikanska länder finns också i topp på den dystra listan över trakasserade, fängslade och dödade journalister. För snart ett år sedan greps exempelvis det numera riksbekanta teamet Martin Schibbye och Johan Persson när de olagligt tagit sig in i Ogadenprovinsen i Etiopien.
Schibbye och Persson var där för att på plats granska det svenska oljebolaget Lundin Petroleums aktiviteter i det oroliga området, och om bolaget som ryktet sa också varit delaktigt i de övergrepp som olika människorättsorganisationer hävdar att den etiopiska regimen utsatt lokalbefolkningen för.

En viktig journalistisk uppgift alltså.

Nu har det gått mer än 300 dagar sedan Schibbye och Persson greps, de har dömts för terrorbrott och sitter fortfarande fängslade i Etiopien. Och i grannlandet Eritrea sitter svensk-eritreanske journalisten Dawit Isaak inlåst sedan snart elva år – bara för att han publicerade regimkritiska artiklar.

Det kanske känns avlägset för dig här i trygga Sverige, men pressfriheten i andra länder är lika mycket vår ensak. Det är inte heller bara en sak för oss i branschen – hot, våld och mord mot journalister drabbar i slutändan också den allmänhet som har rätt att få veta vad som pågår i såväl världen som i sin närhet.

Kommentarer är inaktiverade