Ungdomsarbetslösheten överdrivs av politiska skäl

Kolumn i VK 14 maj 2012

Mer än var femte ung människa i Sverige i dag är arbetslös.

Detta påstående lyfts fram så ofta att snart sagt ingen längre vare sig bryr sig eller ifrågasätter det. Nu senast i SVT:s partiledardebatt för en dryg vecka sedan.

Men bilden av den höga ungdomsarbetslösheten stämmer dåligt med verkligheten. Likafullt har den blivit politiskt viktig för såväl alliansregering och opposition som av arbetsgivarna.

Först lite om siffrorna:
Som ungdom räknas i detta sammanhang alla mellan 15 och 24 år. I slutet av förra året fanns 1 243 000 15-24-åringar i Sverige. Av dessa var 124 000 registrerade som arbetssökande – alltså runt 10 procent.

Det är en hög siffra, även om den ligger långt under påståendet om en arbetslöshet på cirka 21 procent, den nivå som nästan alla använder sig av.

Och inte nog med det, 54 000 unga arbetssökande är heltidsstuderande och har alltså egentligen inga möjligheter att ta mer än extrajobb på kvällar och helger. Tidigare räknades dessa inte heller in i den svenska statistiken, men numera har beräkningsgrunderna EU-anpassats.

När de heltidsstuderande räknats bort återstår 70 000 15-24-åringar som enligt arbetsförmedlingen söker jobb. Det motsvarar ungefär 5,6 procent av alla ungdomar – alltså ”bara” lite mer än var tjugonde.

Det är mycket nog, men absolut inte den massarbetslöshet som debattörer från såväl höger som vänster påstår. Den här bilden bekräftas också av arbetsförmedlingens analyschef Clas Olsson som menar att de överdrivna siffrorna riskerar att sänka ungdomars framtidstro.

En sak till:
Den utan jämförelse största kategorin arbetslösa 15-24-åringar är de korttidsarbetslösa. De befinner sig mellan olika jobb alternativt mellan studier och jobb eller sommarledighet. 50 procent av de som kategoriseras som unga arbetslösa är arbetslösa mindre än en månad.

Varför används då dessa felaktiga siffror, inte minst i den politiska debatten?

Här är mina gissningar:

Fler av allianspartierna använder ungdomsarbetslösheten för att komma åt lagen om anställningsskydd, LAS, och sänka ingångslönerna för de unga. Ivrigt påhejade av arbetsgivarorganisationen Svenskt Näringsliv.

Socialdemokraterna och övriga oppositionen utnyttjar statistiken för att slå mot regeringen. En hög ungdomsarbetslöshet är ett bevis på hur illa Reinfeldts styre klarar sitt uppdrag.

Förlorarna är ungdomarna.

Och missförstå mig rätt nu – jag tycker självklart att varje människa som vill jobba men inte får det är ett misslyckande – men ingen tjänar på överdrivet dystra siffror om de ungas arbetsmarknad.

För deras skull måste de politiska egenintressena stå tillbaka.

Sanningen, framför allt.

Ett svar till “Ungdomsarbetslösheten överdrivs av politiska skäl

  1. Vad är sanning? Jag tror att siffran tyvärr är betydligt högre än de 5,4% som du räknat fram. Åtminstone i min egen hemkommun och näraliggande Stor-Malmö finns det alltför många arbetslösa ungdomar. De som drabbas hårdast är de som saknar nätverk in i arbetslivet, t ex genom yrkesverksamma och samhällsaktiva föräldrar. Arbetsförmedlingen fungerar mycket dåligt för de unga, det kan gå månader innan AF agerar, efter att en ung person anmält sig. Sysslolösheten är förödande på en ung person, självförtorendet sjunker, risk finns att man ägnar sig åt alternativa sätt att tjäna pengar. Vi måste göra mer för att få in de unga på arbetsmarknaden än idag. Och snabbare. För en skoltrött ung person är arbetspraktik bäst. Tvångsgymnasium är inte lika bra.