Kan miljonprogrammens utflyttare rädda inlandet?

Kolumn i VK 28 maj 2012

Jag har skrivit det förr, och upprepar det igen:
Inlandskommunerna i länet åker störtlopp. På bara några årtionden har mellan var tredje och fjärde invånare i åtta av Västerbottens 15 kommuner dött eller flyttat någon annanstans.

Åsele har tappat hela 35,1 procent av sin befolkning sedan 1981, Sorsele 30,7 procent och Storuman och Dorotea drygt 27 procent av invånarna. Och så vidare.

Samtidigt blir de som stannar kvar allt äldre.

År 2025 kommer sex av tio Sorselebor att vara pensionärer och beroende av andra för sin försörjning. Detsamma gäller andra inlandskommuner. Om utvecklingen fortsätter som hittills kommer det i Dorotea och Åsele att gå 1,5 barn och gamla per yrkesaktiv år 2025. Det är nästan dubbelt så många som för bara tio år sedan.

Detta har jag sagt i tidigare krönikor.

Jag har också diskuterat olika försök att vända den dystra trenden, från omfattande flyktingmottagning till mer eller mindre fantasifulla kampanjer för att locka hit ryssar, holländare och andra.
Vi har ännu inget facit, kommunpolitikerna håller hoppet levande medan jag är skeptisk. Ingenting tyder på att kampanjandet ger det resultat man önskar.

Men inte heller jag har gett upp.

Glatt tog jag nyligen till mig en rapport som konsultföretaget Miklo gjort för Jordbruksverket. Man har jämfört betongförorternas utflyttare, deras yrken, kompetens och drömmar, med glesbygdskommunernas skriande behov av arbetskraft.

Matchningen visar sig i det närmaste vara perfekt! Studien visade att de som flyr Stockholmsförorten Botkyrkas getton, kompetensmässigt överensstämde väl med glesbygdskommunen Hedemoras framtida behov av arbetskraft.

Från norra Botkyrka flyttar varje år tusentals unga personer som till stor del har yrken inom vård och omsorg – precis den yrkeskategori som det åldrande Hedemora och andra landsbygdskommuner har störst behov av.

Många av utflyttarna lämnar dessutom Stockholms län och är alltså inte främmande inför ett nytt liv bortom storstadspulsen. Tvärtom, på en rak fråga svarar nästan 80 procent av de intervjuade 25-45-åringarna att de visst kan tänka sig att bo på landet. Också permanent.

Så utredarna är optimistiska. De tror att miljonprogrammens många utflyttare kan bli en verklig resurs för Sveriges landsbygd. Men för att det ska hända något måste avfolkningskommunerna rikta sina raggningskampanjer till just dessa förortsområden.

Helt enkelt visa upp den natur, de jobb, den bostadsmarknad, trygghet och lugn dessa förortsbor säger sig längta efter. I dag känner helt enkelt för få till hur det är i Hedemora, Sorsele eller Dorotea.

Mediebilden av glesbygden som förlorat land, blir inte lätt att vända.

Men den som inte försöker kommer inte heller att lyckas.

2 svar till “Kan miljonprogrammens utflyttare rädda inlandet?

  1. Ett myckt bra och behövligt inlägg/krönika. jag upplever det
    som svårt att få medborgarna här i Sorsele att förstå vilken
    rik och värdefull kommun vi har bl a i vår natur. Det behövs en ny väckelserörelse och många framtidsfilosofer. Något av ett korståg tii Sergelstorg. Vi får aldrig ge upp.

  2. Det finns ju ingen försörjning i glesbygden för storstadsborna. De måste få en glesbygdslön för att flytta. 1,5 gamling + barn per yrkesverksam verkar en bra siffra tycker jag.
    Jag önskar att ungdomar mellan 18-28 år får en glesbygdslön i tio år skrivna i en glesbygdskommun.