När ska vi sluta vara strutsar?

Kolumn i VK 21 maj 2012

Det här är en jobbig krönika att skriva. Därför att jag vet att den blir jobbig att läsa.

Likafullt vill jag skriva den – ämnet är livsviktigt. Problemet är bara att jag inte riktigt vet hur den ska skrivas för att nå fram. För att förändring ska ske.

Det handlar om vår egen överlevnad. Om vår jord och vårt klimat. Redan här ryggar du kanske och börjar kasta blicken på något annat intressant att läsa.

Jag förstår dig. Men beklagar det.

Det går nämligen inte längre att sticka huvudet i sanden. Det funkar inte längre att invänta att andra ska gå före, vare sig du är beslutsfattare eller vanlig medborgare.

Förändringen måste börja nu.

Förra veckan kom ännu en dyster rapport om vad vi håller på att ställa till med. Världsnaturfonden WWF presenterade årets upplaga av Living Planet Report som mäter tillståndet på jorden.

Där kan vi läsa att vi redan nu lever som om vi hade en extra planet. Vi konsumerar 50 procent mer ekologiska tjänster och resurser än vad jorden kan producera.

Det ekologiska fotavtrycket – alltså hur mycket av jordens biologiskt produktiva yta vi behöver för vår konsumtion – ökar stadigt. Konsumtionens avtryck på vår jord har fördubblats på 50 år och i dag använder en världsmedborgare i snitt 2,7 hektar.

Samtidigt blir vi fler och fler som ska dela på denna jord. Om resurserna ska räcka till alla måste alltså var och en konsumera mindre. Men vi gör tvärtom.

Några oljeländer på arabiska halvön är värst, men vi svenskar kommer inte långt efter. Var och en av oss använder nästan sex hektar mark under ett år. Om alla levde som vi skulle vi behöva tre (3!) jordklot.

Alla förstår att det är ohållbart. Att det inte går i längden. Att något måste göras – helst nu.

Och alla har hört det förr.

Frågan är förstås varför inget händer. Varför fortsätter vi att sätta likhetstecken mellan konsumtion och välstånd? Varför tror vi fortfarande att vi blir lyckligare av en ny kavaj, ett nytt kök eller en ny bil?

När vi vet att det egentligen inte är bra för vår jord.

Drygt hälften av det ekologiska fotavtrycket beror enligt WWF på användningen av fossila bränslen. Utsläppen från våra bilar och alla andra transporter – inte sällan för att vi ska kunna köpa ännu mer – är en konkret orsak till denna överkonsumtion.

Men därmed också en möjlighet. Men då krävs fast beslutsamhet och konkreta åtgärder, bort från fossilbaserad, energislösande infrastruktur som motortrafikleder. Bort från långa transporter, avfall, slit- och släng och slöseri.

Mot återanvändning, närproduktion och förnybara energikällor.

Då kan vi rädda jorden åt våra barn.

Den som inte inser det gör som strutsen.

Kommentarer är inaktiverade