Vad ska vi ha skogen till?

Kolumn i VK 4 juni 2012

Jag känner inte till en enda person som tycker om de kalhyggen eller ungskogsplantager det moderna skogsbruket ger oss. Inte ens de som själva jobbar i eller lever av skogen verkar tycka om de öppna sår och monokulturer som skapas i avverkningarnas spår.

Ändå är det uppenbarligen så vi ska sköta våra skogar.

Efter DN-medarbetaren Maciej Zarembas omfattande serie ”Skogen vi ärvde” har frågan om vad vi ska ha skogen till, och vem som har rätten att bestämma över den, ännu en gång kommit upp på bordet.

Det är bra. För även om lagen i princip överlåter till ägaren att själv bestämma över sin skog, berörs många andra av den radikala förändring en slutavverkning innebär.

Därför säger också lagen att vissa hänsyn bör tas, inte bara för artskydd, ekologi och naturvård, utan också av rent visuella skäl. Ingen vill och ingen ska plötsligt behöva bo granne med ett stort kalhygge.

Detta förstår alla. Likafullt händer det gång på gång – värdefulla skogsområden avverkas och hänsynen ”glöms bort” när de ekonomiska intressena får bestämma. Trots att skogens andra värden jämställs med produktionsmålen är metoderna i dag helt i händerna på dem som tjänar pengar på ved och virke.

Men hur skogen sköts och hanteras bör inte enbart vara en fråga för skogsägarna. Den långsamma återväxten gör att en slutavverkning påverkar generationer och därför måste skogen liksom vattnet betraktas som ett allmänintresse.

Nu finns dessutom ytterligare skäl för samhället att gripa in i och påverka skogsbruket.

Häromveckan skrev några forskare i Lund i DN om skogens viktiga roll i kampen mot de allvarliga klimatförändringar som hotar om inte utsläppen minskar. Detta apropå den svenske landsbygdsministerns propageranden om ökad avverkning – alltså fler kalhyggen – för att med biomassa ersätta fossila bränslen och därmed minska klimatpåverkan.

Ministerns teori stämmer dock inte, enligt klimatforskarna i Lund. Visserligen är det sant att en uppväxt skog fungerar som en viktig kolsänka, men allt fler studier visar att kalhyggesbruket tvärtom ger motsatt effekt.

I stället för att suga upp koldioxiden släpper ett färskt hygge ut upp emot 18 ton per hektar. Effekten avtar men först efter kanske tio år har balans återinträtt, skriver forskarna och beräknar att kalhyggena i Sverige årligen släpper ut 18 miljoner ton koldioxid.

Det motsvarar mer än en fjärdedel av Sveriges totala utsläpp av växthusgasen koldioxid!

Det moderna skogsbruket är alltså inte bara förfulande och gör oss allmänt ledsna, det tycks också påskynda klimatförändringarna på ett sätt som borde oroa alla. Även ministrar och skogsägare.

Skogen ska brukas, inte bara bevaras. Men det ska ske i samklang med naturen.

Och våra mänskliga behov.

Kommentarer är inaktiverade