Umeå behöver inlandet, Lennart!

Kolumn i VK 19 juni 2012

Umeås kommunalråd Lennart Holmlund fortsätter sitt märkliga korståg mot inlandskommunerna. I ett blogginlägg förra veckan ondgör han sig över att kommuner som Åsele och Dorotea får betydligt mer per invånare ur skatteutjämningssystemet än Umeå.

”Inlandskommunerna skulle dö utan andras bidrag”, skriver Holmlund och ifrågasätter om ”kommuner som har så låga egna intäkter kan fortsätta vara egna kommuner”.

Vi har hört det förr. Såväl Holmlunds utfall mot de folkfattiga ”dyra” inlandskommunerna, som åsikten om Norrlands inland som en bidragstagande, tärande del av Sverige.

Och jag har sagt det förr. Det här beror på hur man räknar.

Ser man strikt på skatteintäkterna och hur mycket dessa täcker av en kommuns lagstadgade verksamhet som skola, vård och omsorg, då stämmer Lennart Holmlunds uträkning. Sett så är inlandskommunerna i princip konkursmässiga och skulle ”dö utan andras bidrag”.

Men räknar man på ett annat sätt, som jag tycker är mer rättvisande, blir förhållandena annorlunda. Utgår man från värdet av de varor och tjänster som produceras i olika delar av landet och länet, den så kallade bruttoregionprodukten, hamnar exempelvis inlandskommunen Storuman långt före Umeå.

Enligt den senaste tillgängliga statistiken, från 2008, producerade varje Storumanbo ekonomiska värden motsvarande 407 000 kronor medan motsvarande siffra för Umeå var 323 000 kronor.

Inlandskommuner som Lycksele och Malå hamnar också före Umeå i statistiken över BRP per invånare 2008. Lilla Åsele kommer inte heller särskilt långt efter Umeå med sina 296 000 kronor.

Jag är anhängare av ett skatteutjämningssystem som gör Sverige mer jämlikt. Som gör det möjligt att hålla den kommunala servicenivån hyfsat hög också i de glest befolkade delarna av vårt land. Något annat är inte värdigt en stat som säger sig värna den generella välfärden.

Jag är också ganska trött på de ständiga påhoppen på inlandet. Kanske beror det på att jag – liksom många andra umebor – härstammar därifrån.

Men också för att jag verkligen tror på att en tillväxtkommun som Umeå inte skulle klara sig utan detta omland.

Den förra kanslichefen vid Umeå universitet, Ulla Blomqvist, uttryckte detta väl i en debattartikel här i VK för en knapp månad sedan. Hon pekade på att de flesta av Umeås inflyttare kommer från inlandskommuner i Norr- och Västerbotten, men att många sedan flyttar söderut efter utbildningen.

I stället för att hacka på sina mindre bröder och systrar i den kommunala omgivningen, skulle också Umeå tjäna på att inlandskommunerna fick något tillbaka.

Glad sommar, Lennart Holmlund och alla andra VK-läsare!

 

 

Kommentarer är inaktiverade