Ett val utan vinnare

Krönika i VK 2 sept 2013

På söndag går vi västerbottningar till val. Inte för att välja nya politiker, utan för att – om vi väljer att rösta JA – ge dem vi redan valt bakläxa.

Folkomröstningen om inlandsvården är resultatet av en sällan skådad folklig resning, och som sådan att applådera. Doroteaupproret är värt all beundran, både för sin förmåga att samla många människor bakom samma kamp och för sin remarkabla uthållighet i det svälta räv-liknande spel man fört mot den lomhörda landstingsmajoriteten.

Ni som följt mina krönikor vet att jag alltid uppmuntrar till engagemang i samhällsbygget, även om det innebär utdragna överklagandeprocesser och irriterade beslutsfattare. Jag gillar helt enkelt folkstyre, och vad är väl ett bättre uttryck för demokrati än just en folkomröstning.

Ändå känner jag mig kluven inför söndagens val.

Nog för att den allt mer utsatta inlandsvården är viktig, den behöver all uppmärksamhet och resurser den kan få. Jag kommer också att rösta, trots att jag inte själv direkt berörs av vare sig akutvårdplatser i Dorotea eller ambulans i Åsele.

Här handlar det om principer. Att använda sin röst när det vankas val är för mig mer eller mindre en plikt av vördnad för demokratin, så gammalmodig är jag.

Men samtidigt gnager känslan av bortkastad energi i mitt inre. Mycket talar för att folkomröstningen får marginell betydelse – i varje fall för det valet gäller. Och att resultatet i stället blir tolkningstvister, långbänkar och i slutändan ännu fler besvikna och desillusionerade väljare.

För vad är det vi ska rösta om egentligen?

Är det enbart de indragna akutvårdplatserna i Åsele och ambulansen i Åsele? Eller handlar det om inlandsvården överlag? Eller kanske hur hela länets vårdresurser hanteras och fördelas?

Och vad betyder det att majoriteten, S och MP, inte kommer att respektera omröstningsresultatet om valdeltagandet blir under 50 procent? Gör man det om 50,1 procent röstar?

Och om det blir ett rungande JA? Hur snabbt ska ambulansen tillbaka till Åsele? Och varifrån ska de pengarna tas? Hinner detta verkligen genomföras innan det är dags att gå till valurnorna igen – i september 2014 när det ”riktiga” valet hålls nästa gång?

Hur mycket jag än gillar engagemang och till och med folkliga uppror, känns det som att det bara finns förlorare i denna folkomröstning. Frågan är alldeles för otydlig och tolkningsmöjligheterna för många.

Ingen jag känner kan svara på vad som egentligen händer om västerbottningarna röstar JA. Mer än att det kommer att bli ett långt tvistande om vad det betyder, vem som vunnit och vem som förlorat.

En – eller två – förlorare tror jag man redan nu kan utse: Socialdemokraterna och Miljöpartiet i landstinget. Men den frågan avgörs först om ett år.

Så vem som egentligen står där med lång näsa i slutändan är inte givet. Blir det vi väljare som tappat ytterligare en gnutta tro på folkstyret och demokratin, eller blir det de två partier som inte tog chansen att lyssna på protesterna när de ännu var hanterliga?

Förmodligen båda. Sorgligt nog.

Kommentarer är inaktiverade