Vem ska betala för oberoendet?

Krönika i VK 28 oktober 2013

Förra veckan hände det som många väntat – och en del befarat. Då slutade lokaltidningarna i Umeå ge bort sina nyheter på nätet och i mobilen. Det mesta utom egna, genomarbetade nyheter och reportage började kosta.

Från tidningarnas sida lanserades förändringen som en satsning. ”Nu får du ännu mer”, proklamerade utgivarna och satte ett plus-tecken bakom sina tidningstitlar.

Det var väntat. Och är väl också sant – för den som är prenumerant. Den krympande skara som villigt betalar för VK eller Folkbladet får plötsligt stora möjligheter att läsa tidningen både här och där. Oberoende av plattform och med en hel rad av plus-tjänster man inte hade tidigare.

Men lika väntad var också kritiken. Många av dem som i åratal vant sig vid att gratis kunna ta del av de nyheter tidningarna i mängd lagt ut, de blev förbannade. ”Omodernt, bakåtsträvande, girigt”, var några av de ilskna kommentarerna.

I kommentarer, enkäter och intervjuer sa sig många inte alls vilja betala för lokaltidningarnas journalistik. Då fick det hellre vara. Punkt.

Det blev litegrand ett skyttegravskrig där olika intressen kämpade mot varandra.

För ganska precis ett år sedan startade ett annat krig i Umeå – ett tidningskrig. VK-koncernens gratistidning Totalt Umeå fick konkurrens av uppstickaren Umeå Tidning.

I den senares allra första utgåva skrev jag ett debattinlägg där jag både applåderade utvecklingen och varnade för vad kriget kunde leda till. Det gör jag fortfarande.

Jag applåderar att vi i Umeå och Västerbotten fortfarande har den journalistiska mångfalden i form av flera tidningar att välja mellan. De flesta av oss tänker sällan på värdet av detta, vi är bortskämda och tar det för givet.

På många håll är det inte så. I de flesta svenska städer finns bara en enda morgontidning. Det är en fattigare tillvaro, även om Public Service tack och lov garanterar andra röster, andra perspektiv, andra åsikter.

Att få detta är en lyx. Och livsviktigt. Inte minst för demokratin.

Så när VK och Folkbladet nu börjar sätta ett pris på sin journalistik, vill jag stötta dem. Min inställning är att allt som är värt något kostar.

Gratis finns nämligen inte. I slutändan ska notan alltid betalas och om inte du vill göra det måste någon annan göra det.

Det kan mycket väl vara någon som inte vill att sanningen ska fram. Som har egna intressen att bevaka, framför dina. Som kanske (läs: förmodligen) vill påverka dig och ditt beteende i en riktning som gynnar just dem. Men kanske inte dig.

Exemplen från andra länder är många. På många håll är staten den som håller i taktpinnen, på andra håll är medierna starkt kommersialiserade eller politiserade.

Oavsett vem som har den ekonomiska makten över medierna är det du som drabbas. Är det verkligen värt det? Känns det bra att överlåta till andra att bestämma vilken form av journalistik du ska få ta del av?

Oberoende skapas av oss själva. Men det är inte gratis.

Tänk på det innan du bestämmer vem som ska betala nyhetssajternas innehåll.