Oanständiga banker och blåsta kunder

Nyhetskrönika i VK 17 februari 2014

Hur ska man förhålla sig till storbankernas exempellösa aktieutdelningar? Ska man jubla och vara glad över att åtminstone några svenska storföretag går bra? Ska man liksom bankernas styrelser se miljardutdelningen som ett tack för hjälpen? Eller ska man betrakta pengaregnet som oanständigt och fundera på hur man snabbt kan komma undan bankberoendet?

För beroende av de fyra storbankerna – Nordea, Swedbank, SEB och Handelsbanken – är de allra flesta av oss. Oftast genom till synes oundvikliga bolån som på papperet alltid ser så bra ut, men som i verkligheten just gör oss livslångt beroende av dessa finansiella institutioner.

Ett beroende som bankerna tjänar massor av pengar på. Förra året blev de fyra storbankernas sammanlagda vinst före skatt över 90 miljarder eller 10 000 kronor per svensk. I vinst alltså.
Men inte nog med det, hälften – drygt 45 miljarder – tänker man dela ut till aktieägarna. Den största av de fyra, Nordea, ger tillbaka 15,3 miljarder kronor till ägarna, Swedbank drygt 11 miljarder, Handelsbanken över 10 och SEB närmare 9 miljarder kronor.

Även bonusavsättningarna till höga chefer har ökat kraftigt. Bonusprogrammet för SEB:s vd Annika Falkengren är exempelvis bara det värt över 20 miljoner.

Medan vi som kunder inte får mycket. Mer än en sparränta som knappt märks och en bolåneränta som i vida överstiger den kostnad banken har för att i sin tur låna pengar till dina och mina behov.
För trots att det kan kännas välvilligt och nästan generöst när banken nickande lyssnar på våra hus- och lägenhetsdrömmar, och ger oss de ”bästa villkoren” de bara kan, är lånet inget annat än en vara som de vill prångla på oss.

Bankmannen eller –kvinnan är en försäljare på en marknad som inte riktigt fungerar. Konkurrensen är bristfällig och dessutom har bankerna en unik subvention från oss skattebetalare. För att skydda samhället från alltför dramatiska följder finns en garanti som innebär att staten går in med kapital om någon av de fyra storbankerna hotas.

Riksbanken värderade för några år sedan denna bankgaranti till 30 miljarder kronor per år. I dag förmodligen ännu mer. Pengar som vi skattebetalare alltså skulle stå för om exempelvis en bostadsbubbla skulle brista och storbankerna inte längre kan säkra sitt utlånade kapital.

Att hoppas på att regeringen ingriper, är förmodligen fåfängt. Finansminister Anders Borg som ju brukar kritisera storbankerna för sina ”provocerande höga vinster”, och direktörsbonusar i mångmiljonklassen, har varit helt tyst den här gången.
Inte heller finansmarknadsminister Peter Norman vill öppet kritisera rekordvinsterna och att det mesta går till aktieägarnas fickor. Till SvD säger han att det är ”så i en marknadsekonomi att ägarna har rätt till utdelning av sina pengar”.

Jag inser att det inte är jag, eller ni andra som belånat era bostäder, som skrattar hela vägen till banken. Det gör direktörerna, och storägarna. Vi andra kan nog känna oss ganska blåsta.

Så frågar du mig om vad jag tycker om bankernas rekordutdelningar är svaret enkelt:
Oanständigt.

Ett svar till “Oanständiga banker och blåsta kunder

  1. Långsiktigt borde subventioner avskaffas – de snedvrider marknaden. Om ränteavdragen avskaffades, skulle pressen nedåt på låneräntorna öka. Detta kunde kompenseras med att avskaffa fastighetsskatten/-avgiften.