Cronemans osportsliga haveri

Efter att under många år med nöje ha läst Johan Cronemans träffsäkra och vassa TV-krönikor i DN, där ofta den absurda jakten på tittarsiffror häcklats, kraschlandade allt i lördags (DN 2014-04-12) i en enda stor besvikelse.

Driver han med oss? Skrevs krönikan för publicering den första april? Eller menar Croneman allvar när han säger sig ha ”all förståelse för att makthavarna inom till exempel svensk hockey tycker att man skall ge storstadslagen en särskild gräddfil”?
Han fortsätter: ”Hur skall man kunna sälja hockeyn kommersiellt, få tv-kanaler och tv-bolag att på allvar konkurrera om till exempel sändningsrättigheterna, när reklamköparna i stort sett hamnar på en potentiell liten minimal lokalmarknad?”

Man häpnar. Är det verkligen Johan Croneman som skriver detta?

Jag håller helt med om problembeskrivningen – att så gott som allt som sker utanför storstäderna, politik, ekonomi, sport – lätt hamnar i medieskugga. Att ”mediekoncentrationen är kolossalt stor kring Stockholm, Göteborg, Malmö”.

Men att lösningen skulle vara en ”gräddfil” för storstadslagen, som redan har fördelar av stora arenor, en potentiellt stor publik och därmed stora intäkter, är förstås helt och hållet galet. All idrott går ut på så rättvis kamp som möjligt. Poängberäkning, mätning av tider, längder och höjder – allt ska vara lika oberoende av utövare. Detta är så självklart att jag inte kan minnas någon som ifrågasatt detta tidigare.

Förrän nu. Och då av självaste Johan Croneman.

Jag och många med mig ser problemen med storstadskoncentrationen när det gäller medierna. Men detta måste hanteras på andra sätt, lämpligtvis på politisk nivå via sändningstillstånd, presstöd och liknande styrmedel. Inte genom att skapa osportsliga förutsättningar inom idrotten.

Hur okommersiellt detta än är.

Om nu Johan Croneman inte orkar bry sig om idrotts- och sporthändelser utanför storstäderna ser jag ingen annan lösning än att Stockholms- och Göteborgslagen helt enkelt får bli bättre.

Tills vidare är vi miljoner lantisar som följer den rafflande finalserien.

Slapp politik bakom mediernas centralisering

Krönika i VK 14 april 2014

När Micke Lejnegard ska diskutera veckans sport-, kultur- eller nyhetshändelser i SVTs morgonsoffa har paneldeltagarna tagit sig till studion via cykel, buss eller taxi. Så gott som alla bor och verkar i Stockholm.

Och efter att ha kommenterat läget i huset på Gärdet händer det inte sällan att gästerna får ta cykeln eller taxin till Värtahamnen för att göra detsamma hos konkurrenten TV4.

Sverige har i de så kallade riksmedierna länge betraktats ur ett Stockholmsperspektiv. Häromveckan kallades exempelvis chefredaktörerna på Dagens Nyheter och Aftonbladet in till Aktuellt för att debattera protesterna mot Jimmie Åkessons besök på ett sjukhus och en brandstation. I Malmö!

De senaste åren har denna Stockholmifiering tilltagit. DN och Expressen har inte längre några Norrlandskorrar. TT lade ner sina redaktioner norr om Stockholm förra året. SVT omstrukturerar just nu från norr till söder för att stärka bevakningen runt storstäderna.

Det är i detta perspektiv förra veckans överraskande besked om att TV4 lägger ner alla sina lokala nyhetsredaktioner, ska ses. Visst är det trist att den lokala mångfalden i Umeå och Västerbotten krymper. Och visst är det trist att en rad kompetenta och duktiga journalister förlorar jobbet, men det verkligt bekymmersamma är att ännu mer av mediebevakningen nu kommer att styras från Stockholm.

För hur objektiva och neutrala redaktörerna än påstår sig, och vill, vara präglas besluten av den verklighet man själv lever i. Har man aldrig varit arbetslös kan det vara svårt att förstå de påfrestningar detta innebär. Har man aldrig känt sig hotad och tvingats fly sitt hemland, kan det vara svårt att inse till vilket pris detta sker.

Och bor man fint i attraktiva Bromma eller på Södermalm kan det vara svårt att verkligen förstå villkoren i avfolkningens Dorotea, Kristineberg eller Nordmaling.

VKs politiske chefredaktör Ola Nordebo sammanfattade det hela på pricken i en kommentar efter TV4-beskedet: ”Den stora faran med nedlagd lokaljournalistik runt om i landet är inte i första hand att landsbygden utarmas, utan att navelskådande etablissemang i Stockholm – mediala, ekonomiska, politiska, kulturella – fördummas. Att de får sämre underlag för rationella beslut och prioriteringar.”

Utan närvarande journalister som själva ser, hör och lever det liv som levs i regionen, byggs fördomsfulla och stereotypa bilder upp. Sådan är medielogiken, man exotifierar och fokuserar på det avvikande. Då blir norrlänningen trygg och pålitlig, men samtidigt bonnigt omodern, trög och oflexibel.

Om den bilden sätter sig hos dem som ska fatta besluten om vår framtid, riskerar allt att bli fel.

Att Bonnierägda TV4 vill vinstmaximera och därför gör sig av med 140 lokala journalister är kanske inte så mycket att säga om. Så fungerar marknadsekonomin.

Men att Sveriges riksdag låter dem göra det, genom att inte säkra lokal närvaro och lokala sändningar i sändningstillståndet, förtjänar att kritiseras.

Gör om, gör rätt! Fortfarande bor mer än 80 procent av Sveriges befolkning utanför Storstockholm.