Marknaden fixar inte lokaljournalistiken

Krönika i VK 3 november 2014

För mindre än 15 år sedan hade VK lokalt bemannade redaktioner i åtta av de elva kommuner man bevakade utanför Umeå. Därutöver fanns frilansande medarbetare på ytterligare ett par ställen.

I dag är VK:s tremannakontor i Lycksele det enda utanför centralredaktionen. Alla andra medarbetare finns samlade på Västerslätt.

Och så ser det ut vart man än vänder sig i tidnings-Sverige. En färsk undersökning som några medieforskare vid Södertörns högskola gjort, visar att hälften av alla lokalredaktioner försvunnit bara de senaste tio åren. Värsta raset har kommit de senaste åren.

Men vad betyder det då att stora delar av Västerbotten inte har lokalt närvarande journalister? Tja, man behöver inte vara Einstein för att räkna ut att många nyheter aldrig blir berättade.

För även om tidningschefer ofta pekar på de utflykter och nedslag man gör utanför centralorten, finns inte en chans att man kommer ens i närheten av vad lokalredaktörerna en gång i tiden presterade.

Orterna hamnar helt enkelt i medieskugga. Syns inte. Finns inte.

Fråga bara dem som bor i småkommunerna. När såg de senast en reporter i byn? Fråga bara dem som styr där. Hur ofta blir de granskade?

För att på ett enkelt och begränsat sätt testa vad tidningarna och de andra medierna missar när man inte längre finns på plats, skickade jag för en tid sedan några av mina journalistelever från Strömbäcks folkhögskola på nyhetsjakt till Vindeln respektive Vännäs.

På bara några dagar hade de letat rätt på ett tiotal intressanta nyheter som inget av de etablerade medierna hittat. Det var inga stora avslöjanden, inga scoop som ifrågasatte och hotade makten, för detta var elevernas besök alltför kort.

Men jag är säker på att man också hittat tveksamheter att granska om mer tid funnits. Viktiga avslöjanden för läsarna i Vännäs och Vindeln. Men också viktiga för demokratin.

Det finns ett tydligt samband mellan den närvarande journalistiken och medborgarnas intresse för politik och samhälle. Där lokala medier finns, finns också ett större engagemang, visar forskning.

Och motsatsen – där medierna är frånvarande, där makten lämnas ogranskad och den lokalpolitiska debatten avstannar – där minskar intresset. Med klar risk att fördomar i stället får fäste.

Just därför är det som nu händer en fråga för våra folkvalda. Marknaden fixar inte lokaljournalistiken.

Vi förlorar alla på att de vita fläckarna växer. Oavsett om det är Stockholmsmedierna som övergett Norrland eller om det är Umeåmedierna som lämnat inlandet, är priset för högt.

Södertörnsforskarna liknar medielandskapet vid ett ekosystem, där alla är beroende av varandra. De nyheter som lokala journalister gräver fram sipprar uppåt i systemet och göder också de stora, centrala medierna.

Men inte bara det. En förlorad lokaljournalistik riskerar också att klyva länet och landet. När okunskapen om varandra växer, vidgas också klyftan. Och växer problemen.

Så, bästa kulturminister: det är hög tid för en ny och mer aktiv mediepolitik. Inte för att värna de etablerade medierna, men för att värna demokratin. Till exempel genom att koppla presstödet till den lokala närvaron.

Att snåla när det gäller mediernas demokratiska funktion kan bli dyrt. Väldigt dyrt.

3 svar till “Marknaden fixar inte lokaljournalistiken

  1. Det här med att det inte finns lokalredaktioner handlar givetvis om vad de styrande anser vara viktigt. De anser inte att bevakningen av inlandet är viktigt, därför avskaffas lokalredaktionerna. Och läsarna får inget att läsa – varför skulle de då köpa tidningen?
    Eftersom du tar VK som exempel: Där satsades för cirka 15 år sedan på nyheter på nätet som gav noll inkomster. Man skulle följa ”trenden”, vara ”moderna”. Med det resultatet att upplagan för papperstidningen minskade katastrofalt. Då fick man lov att dra in på tjänster. Men satsningen på nätet fortsatte fast det inte gav inkomster för det far ”modernt” och ”inne”. VK hade en unik position i Västerbotten men missade den. Jag bor i Simrishamn nu där Ystads Allehanda (YA)är lokalorganet. Där har man behållit lokalredaktionerna i varje kommun (fem) och varje dag producerar lokalredaktionerna två sidor var med lokalt material. YA:s papperstidning har ökat upplagan de två senaste åren därför att folk ute i bygderna får något att läsa varje dag. Därför köper de tidningen. YA behöver inga statliga stödpengar för att överleva. Kanske en tankeställare för tidningsmakarna.

  2. tragiskt nåt måste göras presstödspengarna är möjligen en väg håller med om att marknaden inte går att lita på och det kanske man inte ska begära däremot borde man kunna kräva att så många som möjligt får så bra lokala nyheter som möjligt över hela landet

  3. Bra Bertholof!
    Att granskande journalister finns lokalt ligger verkligen i demokratins och medborgarnas intresse. Ditt förslag om förändrat presstöd är därför smart!
    Till bilden hör att även revisionen av kommunerna måste vässas! Här ett blogginlägg på det temat: danbrannstrom.se/i-medborgarnas-intresse