Vill du verkligen bo på en krutdurk?

Krönika i VK 26 januari 2015

Nästa år kommer den mest förmögna hundradelen av jordens befolkning att äga mer än alla andra människor tillsammans. En enda procent – rikare än övriga 99 procent!

När hjälporganisationen Oxfam förra veckan gick ut med de förskräckande siffrorna på hur världens rikedomar år efter år fortsätter att samlas hos en liten, liten klick extremt förmögna, blev jag först uppgiven. Sen förtvivlad. Sen förbannad.

Varför accepterar vi denna exceptionella orättvisa? Varför gör vi inget åt de snabbt växande klyftorna?

Redan för ett år sedan pekade den franske ekonomen Thomas Piketty på precis samma sak – de redan rika drar stadigt ifrån alla dem som aldrig lyckats spara, eller ärvt, en slant.

Piketty visade att den ekonomiska utjämning som var stark under mitten av 1900-talet – och som till stor del berodde på en slags Robin Hood-politik, alltså att resurserna fördelades från de rika till de fattiga – sedan flera årtionden ersatts av en låg beskattning av kapitalinkomster och förmögenheter.

Kort sagt: Har du kapital att placera är chansen betydligt större att du blir rikare, än om du måste jobba ihop dina pengar.

Piketty hävdar att vi nu är på god väg mot samma inkomst- och förmögen­hets­koncentration som för 100 år sedan – alltså innan det moderna välfärdssamhället började byggas upp.

Kan man ens kalla det utveckling?

Och nu kommer alltså nästa bekräftelse på att det verkligen håller på att ske. Enligt Oxfam har de 80 rikaste personerna i världen, nu en större samlad förmögenhet än hela den fattigare halvan av jordens befolkning. 80 personer – rikare än 3 500 000 000 människor, tillsammans!

Medan en hel miljard människor inte ens får ihop tio kronor om dagen. Att leva på.

Jag blir faktiskt gråtfärdig när jag ser siffrorna. Det är en sådan skam för mänskligheten att vi år 2015 inte nått längre i vår strävan efter en rättvisare värld.

Fast vi kanske inte strävar ditåt? Låt den som blivit rik bli ännu rikare, kanske du tycker? Och att jag bara är avundsjuk…

Tror inte det, men okej – man kan tycka olika om det rimliga i extrema klyftor. Men frågar du mig är det för djävligt. Vem kan med bibehållen värdighet försvara att 80 rika äger mer än 3,5 miljarder människor?

Dessutom är det en krutdurk.

Jag törs påstå att världens våldsamheter i betydligt större utsträckning än religion beror just på stora klyftor. För den som går hungrig och aldrig får något över är lyxbilar, mångmiljonlöner, aktieklipp och skatteparadis rena rama provokationen.

När orättvisan stirrar en i ögonen, dag efter dag, tappar man snart tron på det goda samhället.

Jag tror att en värld med växande klyftor är en mer otrygg plats att bo på. En segregerad värld, där de rika sluter sig samman och bygger murar mot alla dem som inte har. De beväpnar sig – och de fattiga beväpnar sig.

Vi får en värld där tillit ersatts av misstro och begrepp som empati och solidaritet suddas bort. Där våldets språk tar över.

Vill vi verkligen ha det så?