Vad får vi för allt som vi offrar?

Krönika i VK 23 mars 2015

Kanske inte alltid sol, men definitivt vind och vatten. Och mineraler i massor.

Västerbotten är ett rikt län. Rikt på naturresurser som ger förnybar energi och eftertraktade metaller.

Särskilt inlandet är rikt. Gruvplaner finns på flera håll, även om dagens metallpriser lagt dem i malpåse.

Ännu större är vindkraftsplanerna. Förra veckan kunde vi läsa i VK om ytterligare ett projekt med 24 vindsnurror i Bjurholm. Och även om låga elpriser just nu sänkt tempot, planeras ytterligare över 800 vindkraftverk till de drygt 200 som redan nu snurrar runt om i Västerbotten.

Investeringarna är gigantiska, runt 32 miljarder i Västerbotten och hela 270 miljarder i hela Norrland om alla planerade vindkraftsparker skulle byggas.

Inte undra på att läns- och kommunpolitiker gnuggar händerna. Stora investeringar brukar också innebära många jobb. Och många jobb brukar innebära befolkningsutveckling. Inflyttning ger skatteintäkter och pengar till samhällsbygget.

Tänker politikerna.

Men är det verkligen så?

Inte säkert, kanske inte ens troligt, menar SVT-journalisten Arne Müller som i veckan kommer ut med boken ”Norrlandsparadoxen” (Ord&Visor förlag). Boken, en uppföljning av succén ”Smutsiga miljarder” om gruvboomen, är en gedigen genomgång av de stora industriprojekten i norra Sverige – framför allt vindkraft och gruvor.

Müller frågar sig om branschens egna beräkningar är rimliga. Skapar en gruva eller stora vindkraftsparker verkligen så många jobb som kalkylerna visar? Är politikernas drömmar mer än bara drömmar?

Hans slutsats är brutal: Beräkningarna är kraftigt överdrivna. Bostadsbrist och pendlingsmöjligheter gör att få flyttar till en gruvort eller ett vindkraftsbygge. Och inte heller efter byggtiden ger gruvor eller vindkraftsparker särskilt många jobb.

I värsta fall kan kommunen i stället ha dragit på sig stora kostnader i form av upprustade skolor, vägar och nya bostadsområden. Kostnader som finns kvar långt efter att gruvan lagts ner eller vindkraften tjänat ut.

Kvar finns då bara låneskulden och besvikna invånare. Och inte minst djupa sår i naturen.

Så är Västerbotten så rikt egentligen? Får vi verkligen betalt för allt vi offrar av våra skogar, vatten och natur?

Inte enligt Arne Müller: ”Det finns en Norrlandsparadox. Investeringarna i främst gruv- och vindkraftsprojekt är enorma i norra Sverige. Men den utdelning som glesbygdsområdena får i form av jobb, inflyttning och en allmän samhällsutveckling, står inte i någon som helst proportion till investeringarnas storlek.”

Hade Sverige varit Norge, skulle läget ha varit annorlunda. I Norge kan kommuner med naturresurser som vattenkraft och mineraler ta rejält betalt av bolagen.

Pengar som kan användas för att rusta skolor, bygga idrottsanläggningar, bibliotek och annat som gör ett samhälle attraktivt. Hade Sverige varit Norge skulle en kommun som Storuman ha fått tillbaka över 80 miljoner kronor för sina kraftverk, Lycksele 54 miljoner och Umeå över 103 miljoner kronor. Per år!

Den norska modellen skulle ha gett Västerbottens län en årlig ”skatteåterbäring” på 475 miljoner kronor för våra exploaterade naturresurser.

I Sverige tar staten pengarna. Och inlandet fortsätter att blöda.

Varför vill vi ha det så?

Och är det värt det?

3 svar till “Vad får vi för allt som vi offrar?

  1. Som norrlänning kan jag bara kommentera med JO.
    Under byggnad krävs ett antal som bygger men sedan? Vad ska de som ”blir kvar” göra? Förmodligen så hamnar jobben centralt och sedan flyger man ut folk med helikopter dit det behövs . .OCH inte berikar elproduktionen kommunerna inte utan vinster och beskattning hamnar någon annan stans . . .
    Att göra samma sak på samma sätt om och om igen och samtidigt tro att något nytt skall hända är ”galenskap”….

  2. Miljardsubventionerna av vindkraften utarmar möjligheten att stödja mer uthålliga satsningar i glesbygden. T ex byggs många mil högklassiga vägar som kanske används under några månader när de från utlandet importerade vindturbinerna monteras. Möjligen kommer vägarna till användning några veckor 20 år senare, när de uttjänta vindkraftverken skrotas. Om en bråkdel av det som satsas på vindkraft lades på stöd till gruvnäringen, skulle det ge varaktiga jobb och en större befolkning i glesbygden.

  3. Lokalpolitiker säger JA till alla vansinniga projekt. Det är näst intill obegripligt att Kommunalfullmäktige i Överkalix har sagt JA till en Vindkraftspark på Hällberget som är samernas renkalvningsland och dessutom MÅSTE samer TVÅNGsFÖRFLYTTAS , men vart? I området där 150 vindsnurror ska placeras finns två nationalparker.

Kommentera

E-postadressen publiceras inte. Obligatoriska fält är märkta *

Följande HTML-taggar och attribut är tillåtna: <a href="" title=""> <abbr title=""> <acronym title=""> <b> <blockquote cite=""> <cite> <code> <del datetime=""> <em> <i> <q cite=""> <strike> <strong>