Låt robotarna ta över – så får vi tid att leva

Krönika i VK 15 juni 2015

Sommarlovet är här och för oss vuxna snart semestern, den skönt arbetsbefriade månad många av oss verkligen längtar efter. En tid när vi får chans att utveckla andra intressen, umgås och bara njuta. Helt enkelt leva.

 

Frågan är varför vi inte gör det mer, och oftare?

 

Jag är faktiskt seriös. Lönearbete är och har länge nog varit normen i vårt samhälle. Det som skapar värde – inte bara i form av BNP och välfärd utan också det som ger oss värde som samhällsmedborgare.

Den som har ett jobb att gå till värderas definitivt högre än den som inte har det, oavsett orsak. Arbetslös är värdelös, helt enkelt.

 

Men när maskiner fixar produktionen borde vi människor kunna ägna oss åt annat skapande. Det är precis det som händer nu.

Flera forskningsrapporter pekar mot att hälften av alla jobb, inte minst inom tjänstesektorn, redan om 20 år troligen tagits över av robotar. Ditt och mitt arbete kommer att skötas av maskiner som varken blir trötta, sjuka, strejkar eller måste sova om nätterna.

 

Allt tyder dessutom på att denna teknikrevolution kommer att gå snabbt. Allt tyder också på att de globala IT-baserade företag som uppstår i vår nya digitala tid inte alls kommer att sysselsätta på långa vägar lika många som blir överflödiga när robotarna tar över.

Allt tyder alltså på att arbetslösheten kommer att raka i höjden. Vi människor behövs inte längre som lönearbetare.

 

Det betyder att fler riskerar att hamna i utanförskapets helvete. Just därför att lönearbetet i vårt samhälle ses som det enda som ger värde.

 

När robotarna tar över, när allt färre av oss behövs för produktionen, då måste vi också våga ifrågasätta normen. Författaren och professorn Bodil Jönsson gör i DN en försiktig trevare åt detta håll, väl medveten om att arbetslinjen ännu är den förhärskande ideologin i samhällstoppen.

Hon menar att det är dags att skrota 40-timmarsveckan, nu när vi inte längre behöver jobba så mycket. Vi behöver luckra upp synen på vad som är ”arbete” och inte, t ex när ”arbetslösa” unga lägger massor av tid på musik, ”ska kanske det de uträttar faktiskt ses som ’arbete’”, föreslår hon.

 

Journalisten och författaren Richard Swartz går i samma tidning steget längre och skriver att det i framtiden bara kommer att finnas jobb ”enbart för en mycket liten kvalificerad elit av specialister”.

Och att vi nu äntligen bör kunna ta tillbaka den arbetsfrihet som förlorades när Adam och Eva bet i den förbjudna frukten: ”Vi människor har aldrig riktigt upphört att sakna Paradiset trots alla inpiskare som i årtusenden sjungit arbetets lov. Försedda med medborgarlön kommer vår längtan efter paradisiska förhållanden att snart växa sig starka igen.”

Jag vet att många, särskilt de med höga löner, makt och inflytande, genast avfärdar detta som flum. Men det handlar nog mer om att deras egen position i samhällshierarkin skulle hotas.

 

Själv tillåter jag mig att tänka nytt.

 

Eller nytt och nytt, den socialdemokratiske finansministern Ernst Wigforss sa redan på 1930-talet: ”Om målet med samhällsutvecklingen skulle vara att vi alla skulle arbeta maximalt voro vi sinnessjuka. Målet är att frigöra människan till att skapa maximalt. Dansa. Måla. Sjunga. Ja, vad ni vill. Frihet.”

4 svar till “Låt robotarna ta över – så får vi tid att leva

  1. Vem ska vårda oss (både kropp och själ)?
    Vem ska utbilda våra barn (och uppfostra)?
    Vem ska informera oss (tidningar, TV, radio mm)?
    Vem ska underhålla oss (film, teater, musik, litteratur, konst osv)?
    Ven ska sköta vårt nöjesliv (uppfinna spel, organisera resor, äventyr osv)?

    Det kommer att alltid finnas behov av en hel del arbete, som inte kan utföras av maskiner, vilket måste betalas. Kanske kan de som inte vill utföra något arbete erbjudas basförsörjning, men de som utför nödvändigt/efterfrågat arbete ska ha bra betalt, annars blir det inte gjort.

    • Visst, det finns och kommer också framöver att finnas många viktiga arbetsuppgifter som robotarna inte alltid kan ta över. Det ifrågasätter jag inte.
      Men många av dagens uppgifter kommer att försvinna. Samtidigt – jag har inte siffrorna i huvudet – har värdet av det vi tillsammans producerar i dag blivit långt mycket större än det var för bara 20-30 år sedan. Den utvecklingen fortsätter, men med mindre och mindre insats av mänsklig arbetskraft. I det läget menar jag att vi bör kunna ifrågasätta den snart sekelgamla synen på vad ett heltidsarbete är.
      Diskussionen är i full gång och kommer bara att tillta.

  2. Visst kommer det att ske stora förändringar i arbetslivet och många jobb kommer att tas över av robotar och datorer. Läste att 43 procent av alla nationalekonomer kommer att ersättas av datorer. Vet inte om det är ett stort problem? Men arbetslivet har väl alltid förändrats? Yrken har försvunnit och en hel del nya har tillkommit. Och jag tror att digitaliseringen och robotiseringen gör att en hel del människor blir sina egna arbetsgivare. De får egen tid frigjord och startar egna företag och gör det de är bra på, lite som frilansjournalister eller dyl. Så sammanfattningsvis tror jag inte att folk kommer att jobba mindre i framtiden men kanske i andra former och mera i egen regi, utan arbetsgivare och löneutbetalningsdagar.

    • Arbetslivet har alltid förändrats, men det många nu förutspår är en teknisk revolution som vi aldrig tidigare skådat. Även avancerade arbetsuppgifter kommer att kunna skötas av robotar – både billigare, bättre och mer uthålligt än vi skulle klara av.
      Lönearbetet som vi känner det kommer att behöva reformeras, ifrågasättas och det är också precis vad som sker på många håll. För egen del har jag alltid jobbat heltid med meningsfulla uppgifter. Jag har inga problem med att fortsätta så.
      Men för många återstår skitjobben, ofta meningslösa och skadliga sett ur ett miljö- och hållbarhetsperspektiv. Varför ska vi hålla fast vid sånt, bara för att arbetslinjen säger det?